Ärftligt håravfall (Androgen alopeci): Så påverkar genetik och DHT dina hårsäckar

Att drabbas av ärftligt håravfall, eller androgen alopeci som det heter på medicinskt språk, är den absolut vanligaste orsaken till tunnhårighet världen över. Det är ett genetiskt och fortskridande tillstånd som drabbar både män och kvinnor, men som ofta visar sig på väldigt olika sätt.

Bakom processen ligger ett komplicerat samspel mellan dina gener och kroppens egna hormoner. För att förstå varför håret blir tunnare måste vi titta närmare på vad som händer under ytan i hårbotten och hur nyckelhormonet DHT styr förloppet över tid.

Biologin bakom: Vad är DHT?

Den utlösande faktorn vid ärftligt håravfall är inte att man saknar hår, utan att hårsäckarna har en medfödd, genetisk känslighet för hormonet DHT (dihydrotestosteron). DHT är ett naturligt könshormon som kroppen bildar när det vanliga testosteronet bryts ner av ett specifikt enzym (5-alfa-reduktas).

Hos personer som bär på de genetiska anlagen för androgen alopeci reagerar receptorerna i hårsäckarna extremt starkt på DHT. När hormonet binder till hårsäckarna startar en negativ kedjereaktion i hårbotten.

Miniatyrisering: Så krymper hårsäckarna över tid

När hårsäckarna på hjässan utsätts för DHT under en längre tid påbörjas en process som kallas för miniatyrisering. Detta sker i flera steg:

1. Förkortad växtfas (Anagen fas): Ett normalt hårstrå växer i flera år innan det går in i en vilofas och faller av. DHT tvingar hårsäcken att drastiskt förkorta denna växtfas. Hårstrået hinner helt enkelt inte växa sig långt eller starkt innan det faller ut.
2. Krympta hårsäckar: För varje ny hårcykel som startar krymper själva hårsäcken och blir allt svagare.
3. Tunnare hårstrån: Eftersom hårsäcken krymper blir de nya hårstråna tunnare, kortare och tappar ofta mycket av sitt naturliga pigment. Håret upplevs då som fjunigt och transparent.
4. Hårsäcken tillbakabildas: Till slut blir hårsäcken så underutvecklad och blockerad att den helt slutar producera synliga hårstrån. Den går i permanent dvala och efterlämnar en bar hudyta.

Det är värt att notera att hårsäckarna på sidorna och i nacken oftast är genetiskt programmerade att vara immuna mot DHT, vilket är anledningen till att man sällan tappar håret där.

Skillnaden mellan manligt och kvinnligt ärftligt håravfall

Även om den biologiska orsaken och hormonet DHT är detsamma, skiljer sig mönstret för hur håret försvinner markant mellan könen.

Manligt håravfall (Det typiska mönstret)

Hos män visar sig ärftligt håravfall oftast genom ett väldigt tydligt och förutsägbart mönster:

Det börjar vanligtvis med att hårfästet kryper bakåt och bildar djupare vikar vid tinningarna.
Samtidigt eller kort därefter brukar håret tunnas ut på kronan (virveln högst upp på baksidan av huvudet).
Över tid möts dessa områden och lämnar till slut det klassiska hästskoformade hårmönstret runt sidorna och nacken.

Kvinnligt håravfall (Det diffusa mönstret)

Kvinnor drabbas också i hög grad av ärftligt tillstånd, men drabbas ytterst sällan av helt kala fläckar eller vikande hårfästen. Istället följer det kvinnligt håravfall ett annat förlopp:

- Uttuningen sker diffust över hela hjässan, vilket innebär att håret blir jämnt tunnare över ett större område.
- Det absolut tydligaste tecknet är att hårbenan blir bredare och att hårbotten lyser igenom allt mer när man ser huvudet uppifrån.
- Hårfästet framtill i pannan förblir oftast helt intakt.

Ett fortskridande tillstånd

Eftersom ärftligt håravfall är kodat i vårt DNA är det en process som pågår kontinuerligt under hela livet. Hur snabbt miniatyriseringen sker är högst individuellt och beror helt på hur stark den genetiska känsligheten är.